Förlossnings berättelsen!!!!

Lea på bb bara 12 timmar gammal


Det började natten till den 5/8-09 , hela kroppen känns spänd som om man var nervös men jag förstod inte varför för min bf var beräknad den 7/8-09 och som man brukar säga förstföderskor brukar gå över tid. Men under natten kunde jag inte sova och när klockan var ungefär 5.30 så fick jag en smärta i buken jag aldrig fått förut det var inte som förvärkar så ja brydde mig inte om det utan försökte sova vidare men det gick inte utan bara en kort stund senare så kom det igen då börjat jag tro att det kanske var förvärkar eller att det var värkar men som sakt trodde jag skulle gå över tiden. Men värkarna kom oftare och när klockan var ungefär elva så väckte jag Jonas och sa att jag kanske har fått värkar,men ville avvakta för man hade hört så många som fått värkar som sen har avtagit. Men när klockan var tolv så kom värkarna var tionde minut men jag trodde fortfarande inte att det var dags än utan tänkte jag försöker vila men när klockan var 13.00 så började det göra super ont att jag knappt kunde stå så jag tog en dusch och ringde förlossnings avdelningen på Danderyds sjukhus där det var tänkt att jag skulle föda, och sa att värkarna kom var tionde minut men de sa att de hade fullt och att man skulle avvakta tills värkarna kom var tredje minut. Men direkt efter jag hade lagt på luren så fick jag en värk som varade i en minut och kort där efter kom en till så Jonas klockade och mycket riktigt nu kom värkarna var tredje minut, klockan var då två på eftermiddagen men jag ville inte åka än, så Jonas ringde nu till Huddinges sjukhus och berättade de sa att vi fick åka in precis när vi ville.

Men envis som jag är så ville jag vänta längre för ja var så inställd på att värkarna skulle avta men när klockan var fyra så kunde jag inte längre stå ut med smärtan så jag fick ge mig så vi åkte in till sjukhuset. Vi kom dit ungefär halv fem och då sa jag jaa jag hoppas vi inte har åkt in helt i onödan,men det hade vi inte för när vi kom in så var jag 7 cm öppen så blev inlagd och ringde min mamma som skulle vara med. Hon fick skynda sig för det var nu inte långt kvar. Jag bad om att få en ryggmärgsbedövning men med tanke på att vi åkte in så sent så var det onödigt utan fick nöja mig med lustgas som blev min nya bästis under hela förlossningen jag släppte inte den för en sekund.Mamma kom ungefär när klockan var 19.00 då hade utbrytnings processen börjat så det gjorde så ont men jag bet ihop kunde ju inte hålla på och skrika som tjejen som låg bredvid gjorde neej nu skulle man visa sig stark. När klockan var 20.30 så tog dem håll på vattnet det var faktisk en skön känsla jag trodde det skulle vara obehagligt men icke och då gick det fort när klockan var 21.00 så var jag öppen 9 cm men en bit av livmodertappen ville inte gå bort,en halvtimme senare så började kryst värkarna komma men inget hände jag var då öppen fullt ut men en lite bit av livmodertappen var kvar.

Läkaren fick skrapa bort den biten då gick det lättare, men ja var så trött vid det här laget för att krysta hade inte fått någon sömn på 24h och värkar i snart 16 h men jag bet ihop så när klockan var 22.36 så kom min underbara dotter ut fick henne direkt vi bröstet hon bara tittade och log mot mig, sen kom moderkakan ut men jag mådde lite illa så var inte så sugen på att titta på den,gjorde inte alls ont när den kom ut som jag hade hört många andra säga det kändes inget. Ja sprack lite så fick sy så när läkaren sydde mig så fick Lea vara i sin pappas famn hon bara myste i hans famn och log mot hans ansikte jag var så stolt kunde när ja låg och tittade på dem, och utan min underbara Älskling och min mamma så hade jag nog inte orkat krysta ut henne för jag var så slut på krafter, kommer för evigt vara tacksam mot dem.


Lea kom 5 aug 2009 kl:22.36
Lea vägde 3155g och var 49cm lång så det var inte en stor bebis som kom ut. Vi stannade på bb två dagar sen så ville jag hem, tycker inte om sjukhus har aldrig gjort det. Så när vi kom hem och la våran Lilla tjej i våran säng så stod både jag och Jonas och bara tittade på henne hon var(är) så vacker och så liten att vi hade skapat nått så underbart kunde vi inte fattar vi var (är) så stolta. Nu är vi föräldrar det trodde vi aldrig för ett år sen att vi skulle vara.

Från den 1/12-08 då det visade ett plus tecken på gravtestet så har våra liv vänts upp och ner med både chock och glädje men vi ångra inget idag att vi tog beslutet att behålla det och idag har vi en fullt frisk busig snart 6 månader gammal tjej livet verkligen leker nu för oss.

Det är allt jag kommer ihåg från förlossningen ja var så hög på lustgasen och trött så kommer inte ihåg varje detalj men det stora hela:).